Idag när jag och Emma var påväg till skolan för att hämta Stephan kom det en liten hund springandes, hörde att hans matte kallade på den en bit bort så jag fångade upp den. Sen när vi kom till skolan klappade vi en liten chihuahua. Dessa händelser fick mig att sakna min lilla älskling/råtta/buse/lillebror (kärt barn har många namn), FREDDIE! Finns inget bättre än en glad hund som möter en i dörren varje gång man kommer hem, eller som vill kura in sig vid benen och mysa i soffan på kvällen. Trodde inte jag skulle tänka så mycket på det men visst saknar jag lillen!