Jag har funderat lite på det här med språket. Innan jag åkte var jag inte alls orolig, var helt säker på att engelskan skulle komma naturligt och att dte skulle vara lätt att prata. Jag hade helt rätt, språket går väldigt bra, och om jag inte säger det är det ingen som tror att jag inte är från USA. Det enda som stör mig lite är att jag saknar vissa ord. Engelskan har till exempel inget ord för lagom, och hur säger man "jag pallar/orkar inte" på engelska?? Barnen brukar hjälpa mig när jag ibland inte hittar rätt ord för något. 

 

Till dom som funderar på att åka hit eller till något annat engelsktalande land kan jag lova att språket är inga problem alls. I Sverige lär man sig engelska så tidigt att det kommer naturligt. Jag har till och med kommit på mig själv med att tänka på engelska ibland. Har aldrig tänkt på att man tänker på ett särskilt språk innan men nu har jag märkt det. Drömmer också på engelska ibland, låter sjukt men det är sant. 

 

En liten sak som är frustrerande är när man ska säga till barnen när man är lite irriterad. Då kan det vara lite svårt med engelskan eftersom man pratar fort och kanske är lite upprörd. Det jag ville få fram med detta inlägget var egentligen bara att språket går superbra för dom som undrar!